Fredagens match mellan Gul/svarta Andersberg mot Grön/vita slutade 2-1 efter en 2-0 ledning
I Örnia lägret summerar Adnan Nero Osmani sin syn på matchen.
Från vårt håll var det en något trevande start, en del felpass och stressade situationer. AIK är ett bra lag så vi hade som matchplan att ligga lågt första delen för att kontra via våra snabba yttrar, Isak Wernbo och Noah Breland, för att nå in till våran Nr. 9, Pontus Petterson även kallad ”Pippo” efter Pippo Inzaghi.
Matchplanen föll väl ut och efter en kontring slås ett inlägg från höger som Pontus hoppar över och Max Swanling, som kom på andravåg, kunde trycka in den i närmsta hörnet.
Efter det satte vi en något högre press och kort där efter kunde Max bryta ett uppspel, göra en tvåfotare som får Anders ”Taco” Svenssons snurrfint mot Senegal att blekna, för att sedan sätta den i bortre burgaveln. Två-noll höll sig till halvlek.
I andra slog vi vakt om våra 3 poäng, spelade lågt och tufft.
Ingen vacker fotboll men Wimbeldon FC anno 1988 hade varit stolta.
Med ca 10 minuter kvar blev det riktigt spännande när AIK tryckte in en boll efter en frispark.
Välförtjänt skulle nog den neutrala åskådaren säga men våra 10 tillresta supportrar fick ta en extra blodtryckstablett.
Vi kunde dock tack vare en fin laganda och kampvilja hålla undan och i ärlighetens namn ta 3 rättmätiga poäng!
