Nina Ellvén visar att det aldrig är för sent

47-åriga Nina Ellvén från Halmstads Konståkningsklubb är ett levande bevis på att man kan tävla även på äldre dar, efter 22 års uppehåll snörade hon på sig skidskorna igen och har gått från klarhet till klarhet

Berätta om din bakgrund som konståkerska
Jag är 47 år gammal och började åka som vuxen för elva år sen, då hade jag haft ett uppehåll på 22 år men dock jobbat som tränare, några år på heltid i Karlskrona och Ängelholm.

Hur var  du som konståkerska som ung

Jag var ganska duktig som ung och tävlade på Götalands mästerskapsnivå men slutade tyvärr väldigt tidigt, redan vid 16.

Nu står du här med skridskorna på fötterna och tävlar
Det fanns inte i min värld att jag skulle träna och tävla igen, jag visste inte ens att det fanns tävlingar för vuxna.

Min träningskompis Lotta (som börjat åka som vuxen, alltså inte åkt som ung) lurade in mig i denna fantastiska värld.
I mars 2015 tävlade jag min allra första vuxentävling i Berlin och efter en månads nervositet kom jag sist.

I maj samma år tävlade jag i Oberstdorf, den största vuxentävling som finns, anordnad av ISU och halvt på skämt kallad adult worlds – Jag kom sist igen, 15 av 15!

Du gav dig inte
Nej jag har fortsatt och tränat 2-3 ggr i veckan, gjort mina program själv, jobbat med mental träning och yogaandning för att få starkare nerver.
Har haft dåliga nerver som ung med. 

Sen var det dags för tävling igen
I maj 2019 kom jag 4 av 12 i Oberstdorf och samma år bestämde jag mig också för att tävla i den andra grenen, artistic.
I friåkningen (samma som när man var ung) har jag dubbelhopp och svåra piruetter.

Det är tuffare nu att köra friåkningen än vad det var som ung.
Då hade jag 5-6 dubbelhopp utan problem, nu har jag två och det är tufft!
2 min och 50 sek är friåkningen nu och när jag var ung var det 3,5 min. 

Artistic är kortare, 1,40 min och där får man mer visa sin åkning och tolkning av musik. Inga dubbelhopp tillåtna och man får ha max 2 hopp och 2 piruetter, denna kategori finns inte för de unga. Man väljer sedan själv i vilken kunskapsklass man tävlar, från brons till masters. Jag tävlar i guld.

Att orka friåkningsprogrammet är den största utmaningen som vuxen och att acceptera att jag aldrig kommer bli lika bra som när jag var 15. 

På tävling är det mycket bättre som vuxen, alla hejar på varandra och man får små påsar av de andra efter sitt åk.

Dessa ”tossies ” är fyllda med godis och uppmuntrande meddelanden etc. Man får se så fina platser, lär känna folk från andra länder och det är så mycket kärlek från alla.

Som ung var det mer konkurrens och man pratade sällan med konkurrenterna.

Hur ser du på dina framgångar?
Sedan några år tränar jag 3 ggr i veckan och i maj förra året tog jag äntligen en pallplats (brons) i friåkningen i Oberstdorf, en dröm jag haft sedan jag började vuxentävla där de var totalt sexton åkare!

Nu i januari var jag på wwmg (world winter master games) i Bormio,Italien och kom 5 av 15 i artistic. Hade strul med musik och tredje gången de ropade upp mig för start funkade musiken.

Jag höll mina nerver i schack och åkte jättebra trots allt strul.
Åkte jättebra i friåkningen också, var jättenöjd med mitt åk men fick inte så bra poäng utan slutade 13 av 20. Så är det ibland i bedömningssporter!

Vad är det som gör att du håller på fortfarande 

Det finns inget som gör mig så lycklig och glad som skridskoåkning.

Jag har åkt skridskor sen jag var 2 år och har alltid älskat det.

Tävling blir roligare och roligare med åren även om det samtidigt är väldigt ångestfyllt och spänt de dagar man tävlar.

MEN säger Nina 

Det bästa är ölen efter man har tävlat med sitt program, haha! Det är min bästa morot vid tävling – att jag ska få en pizza och öl avslutar en livs levande konståkerska vid 47 års ålder till Halmstadsport.