Halmstad

Kan säga att jag var fruktansvärt nervös!

I helgen som gått så har jag för första gången sen jag skadade mig kört på en bana. I lördags åkte vi till Saxtorp , Landskrona MK, för träning på sandbana.

Vet ju att det är många som förväntar sig att jag ska köra på ett visst sätt och det är många som studerar min körstil.
Just därför är det lite svårt att komma tillbaka så här efter ett långt uppehåll och när man inte känner sig helt på topp.

Det var mycket folk när vi kom fram och fjärilarna i magen gjorde sig än en gång påminda. Pappa anmälde mig i motionsklassen trots att jag brukar träna med Elit.
 
Detta gjorde han för att han visste att jag inte kommer kunna hålla fullt och för att jag skulle få komma in i körningen i mer lugn och ro. Första passet gick sådär. Det var mer lära känna hojen och vänja mig med att hoppa och våga gasa igen.
Rädslan att sätta ner foten och att det skulle göra ont fanns där hela tiden.
 
Andra passet så gick det så mycket bättre. Fortfarande lite nervös för foten men för övrigt superbra. Tredje passet körde jag som aldrig förr igen. Kunde säga efter det att nu är jag på G igen.
Trött och nöjd efter en dag på banan med allt vad det innebär åkte jag hem och laddade om inför söndagen.

Söndagens nöje blev en dag i en grushåla med vänner som är lika galna som jag . Vi var ett gäng på ca 10 pers som träffades och körde , grillade korv och bara hade kul . En helt underbar söndag om man frågar mig.

Apropå vänner … Hur kommer det sig att om det går bra för dig så börjar helt plötsligt vissa undvika dig och inte är dina vänner längre!? Jag är en tävlingsmänniska och när grinden faller så är jag inte din vän….då är jag din värsta konkurrent, men när racet är över då är och vill jag vara din vän. Jag har fått uppleva så jävla mycket skit från både tjejer och killar. I depån så har jag blivit totalt ignorerad och det snackas en massa skit, även av dom som faktiskt inte känner mig. Så konstigt tycker jag  för det enda jag gjort är att vara mig själv och vara bra på det jag gör.
Det värsta är egentligen att det inte bara är barn och ungdomar som beter sig jävligt illa även Vuxna/ föräldrar är helt knasiga.
Tror tyvärr inte det bara är mig som detta drabbar utan så många fler som skiner lite mer än andra.
Det värsta är kan jag tycka att många som dissar mig nu är sådana som tidigare varit några utav mina bästa vänner och som jag trodde skulle vara mina vänner för alltid. Det är skrämmande hur någon som betydde så mycket för dig för bara nått år sedan kan vara som en främling nu. Men samtidigt är det rätt häftigt att en som var främling för dig för nått år sedan nu betyder allt för dig .

Hur som helst … på grund av det jag gör och hur jag är som person har jag fått äran att möta och lära känna personer som jag är helt övertygad om kommer vara mina vänner för alltid. Dom gillar mig för den jag är och för allt som jag står för nu och det är Styrka , Fightingspirit, Snällhet, Galenskap , Motivation och att alla kan vara vänner oavsett kön , ålder och intressen.

DONT LET ANYONE PUT A SHADOW ON YOUR SUNSHINE
— 

— 
MVH
Felicia Loo

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Till toppen