Fotboll

Det kan bli tufft nästa år, HBK skriver bloggaren Håkan Ericsson i ett av sina två senaste blogginlägg

Men jag vill nog ändå ge Tony Karlsson större förutsättningar att få ihop det än Andreas Norlén.

Håkan Ericsson bloggar om HBK från en annan vinkel, läs de två senaste inläggen nedan

 Slipsen är blå, tack vare HBK..

HBK har lärt sig av misstagen och kommer inför 2019 att ha en stabilare grund att stå på säger klubbledningen i HP när man nu uttalar sig om säsongen som gick. Siktet är nu inställt på allsvenskt spel 2020 när de riktigt stora pengarna rullar in i och med det nya Tv-avtalet.

Formationsbytena under säsongen skapade en sorts identitetskris säger Igor Krulj och man skulle ha ”säkrat poängen i vissa matcher istället för att gå för tre”. OK, jag undrar om vi sett samma HBK i år? Men nu har klubbchef Tony Karlsson hållit i utvärderingen av säsongen och meddelat styrelsen att Igor Krulj ska vara kvar. Ja då blir det nog så också! Och ryktet om en sondering efter ny huvudtränare som dök upp häromveckan kan vi därmed skrinlägga? Nu söker man istället en ny organisation bakom Krulj med två assisterande varav den ene ska ha ansvar för individuell träning och videoanalys, därtill en ny målvaktstränare på halvtid. Och i jakten på en ny erfaren assisterande ”namedroppas” Roy Hodgson som den man ska ta hjälp av – allt för att blidka sargade HBK-hjärtan?

Imponerad? Nja, jag vet inte riktigt. Med handen på hjärtat var ju faktiskt HBK oerhört tidigt ute ifjol både med organisation och nya spelare på plats. Nu verkar allting omhuldat av en betydligt större osäkerhet. Men jag vill nog ändå ge Tony Karlsson större förutsättningar att få ihop det hela än Andreas Norlén!

Det ”förs en dialog” med samtliga spelare med utgående kontrakt men det är inget konkret i nuläget. På HBK-språk och med hänsyn tagen till att flera konkurrenter redan är i full gång med kontraktsskrivandet låter det som om vi därmed kan vinka adjö till Jesper Westerberg, Marcus Mathisen och Kosuke Kinoshita. Och om så blir fallet är hanteringen av den förstnämnde snudd på skandalös – även om uppmärksamheten kring detta knappast lär nå några nationella ”Rydström-nivåer”.

Av värvningarna inför årets säsong var det tydligen bara Dida Rashidi som blev en flopp! Andreas Hadenius fick ”en jobbig väg” i och med att Peter Larsson kunde spela hela 28 matcher. Men som jag minns det och även skrev om var väl Hadenius tänkt som härföraren på mitten när det inte blev något med Mohammed Aboubakari?! Inför nästa säsong ska man däremot förstärka med flera etablerade namn på mittfältet och i anfallet – men frågan som oundvikligen infinner sig är ju hur man ska ha råd med detta med en ekonomi som kraftigt dränerats av årets svaga resultat? Men den viktigaste pusselbiten är dock redan på plats i och med Andreas Johansson:

”Rekryteringen av Ante har helt klart gett klubben framtidstro som skickat ut tydliga signaler som gjort oss attraktiv bland fler spelare. Och då snackar vi bra spelare som tror på att vi är allsvenskt 2020.” Det låter så klart jättebra, men har vi hört den förut kanske? ”Janne Jönsson och Oh shit liksom” någon?

Det gamla scoutingsystemet (vad det nu innebar) skrotades hösten 2017 och nu jobbar man på ett sätt med folk som ”mer bryr sig om HBK”. Samtidigt kan redan veckans 4 provspelare avfärdas eftersom de är ”likvärdiga med dem man redan har” och Igor Krulj ställer sig frågan om man ska lägga resurserna på att scouta spelare eller satsa på egna talanger? Själv har jag tappat räkningen på alla provspelare som kommit och gått de senaste åren och Igors uttalande kan ju inte tolkas som annat än att scoutingen fortsatt inte fungerar. Och frågan som blir hängandes i luften är ju varför spelare överhuvudtaget tas hit på provspel?

Men att det ska satsas ytterligare på fler specialister till Akademien är naturligtvis bra – det kan (måste bli) en framtidsväg för HBK. Däremot är inte antalet talanger som lyfts upp i A-truppen en självklar indikation på att man är på rätt väg – för det som i slutänden är avgörande är spelarnas fotbollsmässiga kvaliteter.

HBK:s nye klubbchef sätter sitt hopp till näringslivet och inte minst publiken för att det som nu håller på att byggas upp inte ska slås i spillror utan bli bra. Av någon anledning blir min spontana tanke att man inte bara kan ta utan man måste ge också.

Men det är inte utan en viss stolthet jag nu konstaterar att en del av de ämnen som tidigare lyfts här på Himlen är Blå (scoutingen, Tonys roll m m) nu även nått fram till skjutjärnsjournalisterna på Hallandsposten. Ja, frågorna är väl kanske inte knivskarpa, men ändå.

Och jag vet inte hur mycket HBK egentligen har ”lärt av läxan” från 2018 men kan ändå, och förhoppningsvis utan att häda, sätta ett visst hopp i att man sneglat en bit norrut mot den kontinuitet som funnit hos lillebror. Tillsammans med ”Ante” G kan det förhoppningsvis leda till en ny regeringsperiod nästa år – och inte till nyval.

 

Men jag kan vara stark, jag kan få allt
Jag kan sprida färg, jag kan regera
Men det blir nog en till kaffe och en cigarett

Jag spelar vanlig så skriver Håkan Ericsson i sitt senaste inlägg på

En stor kostym, en liten man – det räcker för oss?
 

Det räckte långt, Olle…riktigt långt!

Ja det är ju inte många kronor man drar in på det här jobbet. Inte ens en symbolisk summa för att vara helt ärlig. Det är helt andra saker som driver en. T ex att fler och fler hör av sig och tycker det är viktigt att mer än bara det fotbollsmässiga kommer fram i ljuset.

En vanlig dag vid skrivmaskin

Det räcker för mig

Om jag får sjunga och andra dansar

Det räcker för mig

Kanske kommer det att sluta med en ståplats utanför Nissastrand men jag får väl ta risken (haha). Och imorgon är det åter dags att ge sig av till det statliga ämbete där jag i alla fall får en symbolisk summa för mina tjänster. Och tillsammans med frugans likaså symboliska summa klarar vi huslånen och tre ungar i sina bästa år. Det går helt OK faktiskt.

Men vissa saker kostar mycket mer än man tror

Vissa saker kostar mycket mer än man tror

Men det var ju inte därför jag bad er komma egentligen. Jag gick in och studerade ”statsen” från Igor Kruljs aktiva karriär och höll på att sätta morgonkaffet i vrångstrupen! Jag visste väl att han inte var så där jätteerfaren på elitnivå – men 6 matcher för Ängelholm i Superettan? Plus en handfull matcher i den tyska fjärdedivisionen? Oh shit liksom!

Fast Tony har ju å andra sidan lirat boll i Leikin och varit rådgivare åt självaste Karl-Erik Nilsson på SvFF.

Missförstå mig rätt. Självklart kan man vara en bra tränare utan större erfarenhet på elitnivå. Det finns det ju flera exempel på inom idrotten. Och det är inte min mening att raljera över någons kompetenser. Men om vi fokuserar på det rent sportsliga, erfarenheten av fotboll på elitnivå, kunskapen, kontakterna, nätverken. Ja då framstår ju ”Janne och Fidde” som rena dynamitduon i jämförelse!

Jag vet inte riktigt vad det var man monterade ner eller vad det är man håller på att bygga upp vad gäller scoutingen. Jag har dock hört att det fanns de inom styrelsen som ville ha en annan sportslig ledning men man stötte visst på motstånd.

Men jag fortsätter spela vanlig, precis så vanlig som folk är mest. Jag spelar vanlig, men hur är det nu HBK gör?

För deras sportsliga organisation får man väl ändå säga känns ganska ovanlig? I varje fall för en förening på elitnivå.

Vad är det de gör?

 Och vad gör vi?

Håkans blogg hittar ni på

http://fotbollsplatser.blogg.se/

Klicka för att kommentera

Skriv ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Till toppen