Skyttedrottningen tillbaka i Halmia

För två år sedan var hon Halmias skyttedrottning – nu börjar 24 åriga Evelina Brag om i röd/vit dress

Efter succéåret var det klubbar högre upp som uppmärksammade Brag och hennes val föll på elitettan Jitex, olyckan var framme och främre korsbandet rök i maj så hennes drömmar föll i kras. Nu står det klart att 24-åringen börjar om i tryggheten och Halmia.

Jitex blev inte som du tänkt på grund av din skada – hur ser du på din  korta tid där och är det något du kan ta med dig tillbaks till Halmia? 

Nej, det blev ju inte det, men blir det någonsin som man har tänkt sig…? Skämt åsido. Det var ju när jag precis hade stabiliserat mig i den nya tillvaron som universum hade en annan plan för mig. Och trots att sejouren blev kortvarig har jag lärt mig otroligt mycket om mig själv och fått smaka på det fotbollsliv jag strävat efter de senaste åren.

Idag är jag än mer besluten om vad jag vill med min fotboll. Det skiljer ändå en del på livsstilen och förväntningarna inom eliten och som i detta fallet då division 1, och det är väl främst den erfarenheten jag ser att både jag och Halmia kommer att kunna dra nytta av.

Hur har tankarna gått sen skada och hur långt är du i din rehab?

Det har vart tufft, framförallt mentalt. Utan att romantisera en korsbandsskada och att förminska någon annans resa så har den fysiska biten vart en piece of a cake. Jag hade turen på min sida och har undkommit alla komplikationer man kan tänka sig och det i relation till att jag fick opereras så snabbt som bara 3 veckor efter skadetillfället har gjort att allt har gått så pass snabbt och enkelt som det gjort.
På dagen idag, lördag, är det exakt 6 månader sedan operationen och jag befinner väl mig i sluttampen kan man väl säg. Det är även den tuffaste perioden av rehaben hittills.

Jag är ”färdig” fysiskt med allt vad det innebär, har byggt upp den muskulatur och fysiska färdighet som krävs för återkomst, men vi måste invänta den biologiska läkningen ett litet tag till innan jag kan köra på för fullt, för att det nya korsbandet ska få det fäste det behöver för framtiden.

Det är lite som att hålla en glass framför ett barn, se men inte röra..
I början hände det ju saker med kroppen varje vecka och man kunde följa utvecklingen, nu står man mest och trampar och väntar på att klockan ska ticka.

Du  har fått komma ut på fotbollsplanen igen, hur känns det?

Har man sett ett ko-släpp i början av våren nån gång så kan man nog förstå hur min känsla var att kliva ut på planen igen.

Det var helt fantastiskt och en sådan befrielse. Jag ville inte gå hem. Det kändes nästan osannolikt när Calle (Hultefors), min sjukgymnast, lät mig gå ner till Sannarp och sparka på bollen. Kommer aldrig ta det för givet igen.

Nu har jag gjort några pass och med tanke på att jag inte har några känningar överhuvudtaget är det jobbigt att hålla tillbaka. Där är ledarstaben duktiga på att hålla mig i styr.

När kan vi få se dig i match tror du?

Svårt att svara på.. Calle är helt fantastisk och jag är evigt tacksam för den tid han tillsammans med mig lägger ner vecka in och vecka ut för att jag ska få komma tillbaka så fort som möjligt.
Kan verkligen tänka mig att han får träna sitt tålamod varje dag med tanke på min tjurskallighet och vilja framåt. De blir en del gnäll och tjat från min sida.. Jag skulle hoppat rätt in nu om jag fick.

Men som det ser ut nu är jag helt klart tillbaka till seriepremiär, och det ska nog hinnas med nån eller några ordentliga träningsmatcher innan dess också.

Hur ser du på att komma tillbaka till röd/vita och vilka förväntningar har du på dig själv och laget, för det ser onekligen spännande ut?

Det har varit många rundor i huvudet senaste tiden och där stanna i Jitex såklart var ett av alternativen..

Många tror nog att det är ett steg tillbaka att kliva ner från elitettan efter knappa halvåret, men för mig är det inget nederlag.

De som känner till mig vet att jag bara backar när jag tar sats.
Det viktigaste för mig med tanke på min psykiska bakgrund är att få komma tillbaka till fotbollen i en trygg miljö som ändå bibehåller en hög standard.
Med de komponenterna som utgångspunkt och med tränarskiftet har vi gemensamt sett att Halmia är det bästa alternativet för mig och min livssituation just nu.

Jag har haft Jimmy som fotbollslärare under gymnasietiden och hans framställning av det kommande året passade mig utmärkt. Det är ett oerhört spännande lag som börjar ta form, kanske det mest spännande i damfotbollen i Halmstads historia,  och det ska bli superintressant att få ta plats i den truppen och se hur långt vi kan ta det.

Även om den här comebacken blir väldigt personlig på många plan är det med hög tacksamhet jag får göra det där jag kom från. Den röda femman är på nått sätt en ikon för min fotbollskarriär avslutar Halmias nya joker Evelina Brag till Halmstadsport.